Maine Coonkatten har sitt ursprung i den nordamerikanska delstaten Maine. Först att förekomma i kattlitteraturen är en svart och vit katt vid namn "Captain Jenks of the Horse Marines" och detta skedde redan 1861. Rasens öden har skiftat under åren sedan dess. Den höll på att försvinna helt som raskatt i början på 1900-talet, då nya "intressantare" raser introducerades. Den överlevde emellertid, vanligast som ladugårdskatt och levde ett anonymt liv i all undanskymdhet tills 1953, då en grupp hängivna Maineinvånare bildade en klubb för att bevara rasen. Maine Coon var här för att stanna.

Den första Maine Coon som kom till Sverige, importerades från England 1987 och den följdes snart av flera.

Katten

Naturen är hårdhjärtad, den väljer ut de största, de starkaste och de bästa jägarna till att garantera rasens fortbestånd. Maine Coon är resultatet av ett sådant naturligt urval. Katten är anpassad till att leva i ett hårt klimat. Dess päls, kraftig och motståndskraftig mot vatten har få motsvarigheter. Den är lång på de ställen där den kan skydda mot regn och snö och kortare på de ställen den inte bör trassla in sig i undervegitationen. Pälsen är mjuk och behöver nästan aldrig kammas - en gång i veckan brukar vara tillräckligt för att hålla den i fin kondition. Den långa buskiga svansen, som katten sveper om sig när det är dags att sova hjälper också till att hålla värmen under kalla nätter. Öronen är mer pälsdae än hos de flesta raser (både inuti och utanpå) för att skyddas från kyla och har stor rörlighet. Stora, runda, välpälsade tassar fungerar som "snöskor". De stora ögonen och öronen är utformade för att ge bästa möjliga syn och hörsel. Den relativt långa fyrkantiga nosen är i sin tur utformad för att underlätta att gripa och hålla fast bytet och till att lapa i sig vatten.

Det finns undantag, men de flesta Maine Coon utvecklas snabbt och öppnar ögonen, börjar gå och klättra tidigare än de flesta andra kattungar. De växer fort och är ganska välvuxna redan vid omkring ett halvt års ålder. Vid cirka ett års ålder saktar den snabba tillväxten av och fortsätter i betydligt långsammare takt till cirka fem års ålder, då de är fullvuxna. De behåller emellertid mycket av kattungens lekfullhet.

Ljuden en Maine Coon ger ifrån sig skiljer sig från vad som är vanligt hos andra katter. De har ett distinkt ljud som påminner om ljudet från en spelande gräshoppa. Detta ljud används i de mest skiftande avsikter, från att klaga på att maten inte är god eller tillräcklig, till att tala om för husse/matte att "nu vill jag leka". Maine Coon älskar att leka och är speciellt förtjust i att apportera. Den jamar inte ofta, men när den gör det, sker det med en mjuk, tunn röst, som inte alls överensstämmer med kattens storlek.

När det gäller storleken på Maine Coon kan man få höra de mest fantastiska uppgifter. Historier om katter med en vikt omkring 20 kilo är vanligt förekommande men det rör sig i dessa fall om feluppskattningar eller om extremt feta katter. Sanningen är att en fullvuxen hane väger mellan sex och åtta kilo, medan en hona väger mellan fyra och sex kilo. Lägger man till dessa vikter, fem centimeter päls, blir resultatet en katt som ser mycket stor ut.

Rasstandard

Huvudet har höga kindben och är medium i bredd. Ansikte och nos av medium längd med fyrkantigt nosparti. I profil har näsan en lätt böjning.

Ögonen är stora, långt ifrån varandra och lite snett ansatta.

Öronen är stora, vältofsade och spetsiga. De är breda vid basen och sitter högt på huvudet.

Kroppen är muskulös, bredbröstad, medium till stor. Kroppen bör vara lång, men helhetsintrycket ska vara rektangulärt.

Svansen är lång, bred vid basen och avsmalnande. Pälsen är lång och böljande. Buskig.

Pälsen är tät och tjock, kortare på skuldrorna och huvudet, men längre på ryggen och bakbenen. Kvaliteten är silkesaktig och faller mjukt. Underpälsen är mjuk och fin, täckt av den blanka överpälsen. Krage är önskvärd, med början från skuldrorna.

Alla färger är tillåtna utom "maskteckning". Vitt runt haka och läppar visas på augoti (tigrerade) katter.

Källa: Jan Reiman, Mantas uppfödning

Blåtabby-vit hona: EC Thunderball's Proud Mary

Foto: E. Rasehorn

Svartsköldpaddstabby-vit hona: GIC Löve Hulen's Sorceress

Foto: E. Rasehorn

Svartsmoke-vit hane: GIC S*Manta's Neimann

Foto: E. Rasehorn

Blåtabby-vit hona: EC Löve Hulen's Lorain

Foto: E. Rasehorn